Kritiken som är ris och ros för ens ego

Jag var överlycklig som skulle få min bok recenserad av BTJ. Jag hade skrivit i ansökningsformuläret att jag skulle föreläsa på diverse bibliotek och om det var därför de beslutade att recensera Ingens Vila vet jag inte. Men recensionen kom och jag slet upp brevet för att sedan bli väldigt tyst. Boken hade hållit måttet för en recension med sina ”angelägna beskrivningar gällande arbetsförhållanden förr, kvinnors leverne och den tidens samhälle”. Mer om den recensionen kan ni läsa på min blogg. Men recensionen var inte så översvalande som jag trodde den skulle bli. Med en gång tyckte man ju den var dålig – så kan det gå… Den som kändes så viktig... så man ska inte gapa efter mer än man klarar av.

Jag har fått min bok Ingens Vila recenserad både i tv, tidningar och i radio (superkul) vilket gett en del respons som har varit till min fördel. Men en sak är säker att den kritik man får ska vara riktad till bokens innehåll. Om någon inte gillar boken ska man inte ta det för hårt. Alla kan inte gilla ens bok för man kan inte skriva en bok som passar exakt alla. Lyckligtvis har den passat väldigt många, men det kan också vara för att jag vänder mig i min marknadsföring till just min målgrupp. Det gör ingen nytta att vara på radio NRJ om min bok inte vänder sig till målgruppen som är yngre. Därför var jag på Malmö närradio och City 107 i Malmö. Mer lokalt kan det inte bli, tror jag. Min bok ska läsas av folk i åldern 30 plus och den har fått väldigt god kritik av många.

De flesta av mina läsare är från trakterna runt Hörby, Höör och Eslöv (vad boken utspelar sig) vilka har hört av sig och gett mig väldigt god feedback. De väntar på bok nummer två, säger de – hmmm… Vilket sätter lite press på en uppföljare vilken jag har börjat på.

Ingen har skrivit ner min bok eller sagt att den var dålig och det är ju något som gör att man lever lite på ”vågen”, men det betyder inte att man inte ska lära av felen. Att få kritik är bra för man lär sig mycket om hur man själv är som människa, hur saker och ting uppfattas och vad man kunnat gör annorlunda. Jag ser aldrig kritik som något dåligt utan en lärdom, vilket hjälper en att vilja gå vidare till nästa trappsteg och skriva färdigt uppföljaren. Vad skulle vi göra om vi inte fick några utmaningar då och då?

Hur blir man då recenserad?

Jag skrev och ringde till alla jag kunde få tag på. Vilket inte är den smartaste lösningen, men för en egenutgivning som min så är det den möjligheten jag kunde komma på. Med hjälp av vänner och bekanta snokade jag efter alla möjligheter att marknadsföra mig på och ganska snart började tidningar att recensera.

Jag skrev brev till radio, tidningar och tv att jag utgivit en bok som hete Ingens Vila. Jag lämnade ut gratisexemplar till precis alla som ville läsa den och som hade något att göra med medier. Jag blev hörd och läst på detta sätt. Att blogga var i början ett marknadsföringsknep, men det var så himla kul så det fortsatte jag med i nästan ett år innan mitt arbete tog över tiden. Ganska många köpte min bok genom att jag bloggade med dem – ett lyft för självkänslan. Då du har direkt kontakt med den du bloggar med får man också direkt kritik vilket gav ens ego ett hopp uppåt varje gång någon hade skrivit om ens bok. Gott eller dåligt har ingen betydelse – bara du blir omtalad.

Kanske är det mitt ego som hela tiden är i behov av beröm? På mig fungerade det i alla fall utmärkt för att jag skulle fortsätta att kämpa med min marknadsföring.

Min bok finns bland annat i TV 4 huset. Den har med två exemplar hamnat i deras bibliotek, tack vare en vän med kontakter. Nu ska de bara finna den och läsa… Ingen lätt match, men skam den som ger sig. Snacka om att det hade varit kul att bli recenserad av Malou von Siverts. Ett mål jag nog ska se mig om i månen efter, men man ska ju sikta högt, eller?